Erkännande

Någon skrev i en kommentar att jag ska ta det lugnt med viktnedgången och att det var imponerande att jag kunde gå ner i vik när jag har så mycket annat omkring mig.

Så här kommer ett erkännande. Jag gör inte ett skit för att gå ner i vikt. Jag äter som vanligt bara lite sämre, jag går på någon promenad då och då, fast oftast alldeles för kort och långsamt och jag har bara varit på gymmet två gånger.

Min viktnedgång är helt biologisk. Jag gick upp 37 galna kilo utan att äta sämre än andra gravida, jag åt nog bättre än många andra till och med. Viktuppgången var helt hormonellt styrd. Nu går jag ner alltihop, gissningsvis går en stor del av viktöverskottet till mjölk. Och jag tror faktiskt inte att jag skulle kunna låta bli att gå ner i vikt om jag inte gjorde våld på mig själv och åt fast jag mådde illa.